Helgen som gick reste Toya och jag till Finland.
Progesteron test var gjorda tisdag och torsdag, och det blev brått att sätta sig i bilen på torsdags förmiddagen, då progesteron värdet stigit snabbt.
Bilplatserna var slut på Viking Line, men som tur var fick jag biljetter på Finnlines färjan som utgår från Kapellskär, norr om Stockholm.
Toya installerade sig i hytten och hjälpte mig att äta en räkmacka.
Vi vaknade till en fantastiskt vacker morgon med utsikten över Åbo skärgård.
När vi kom iland på fredagsmorgonen, åt vi lite frukost och körde iväg till Toyas väntande kavaljer, knappt 30 mil nordost om Åbo. Det gick bra att köra, mycket trafik i Åbo, men sedan var det lugnt.
Några timmar senare var vi framme och blev väl emottagna av Sulos matte. Vi gick en promenad med hundarna. Det tog en liten stund innan Toya tyckte Sulo var OK. Och sen var dom båda hur goa som helst, och dom gillade verkligen varandra. Sulo är en fantastiskt trevlig och social hane.
Det kom ca 15 cm snö medan vi var i Finland, tur vinterdäcken satt kvar på bilen.
Men tyvärr fick dom inte till någon parning, trots idoga försök.
Det är så ledsamt att det inte funkade. Jag och flera andra hade sett framemot valpar, och jag vill ju så gärna få en liten valp efter min lilla stjärna Toya.
Nu får vi se om vi gör något mera försök, med en annan hane. Eller om vi låter bli.
Hemresa söndagskväll med Viking Line – Toya visar mig tydligt att det finns något gott i väskan.
Sista milen hemåt gick fint att köra.
200 mil och 4 dygn senare var vi hemma, det var sååå härligt att äntligen få sova i sin egen säng.
